Mysdag med Thure...

Inatt har det kommit ca 2 dm snö, så våren tog en liten paus. Trist, men d är ju så det är i mars månad. Nästa vecka ska det däremot bli upp i mot +10 grader. Mmmm härligt!!


Jag har sovit som skit i natt. Vaknade 02:30 och kunde inte somna om. När Mathias gick upp vid 06:00 så slumrade jag till en liten stund, och Thure lät mig få ligga och dra mig ända till kl 08:00, d va skönt.
Thure och jag har tagit det riktigt lugnt idag. Han hjälpte mig att fixa lite köttfärsås och spagetti till lunch, och sen bakade vi två rulltårtor. Skönt att fylla frysen med lite fika, ifall man får lite gäster sen när Knyttet har fått komma hem.

Thure har gått efter mig som en liten svans idag, jag har inte ens fått gå på toaletten i fred. Så i em frågade jag honom om han var lite nervös över allt det här med att få ett syskon.
Då blev han jätteledsen och satte sig i mitt knä och grät, han sa att han inte vill att jag ska åka bort, han vill att jag ska vara hemma. Han satt i mitt knä och vi kramades en bra stund. Jag förklarade att jag bara skulle vara borta några dagar och sen skulle jag och bebsen komma hem. Jag berättade hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag kommer sakna honom. Han berättade att han skulle krama mig mycket mer än bebisen kommer göra, och så höll han upp alla sina tio fingrar och sa hur mycket han älskade mig... Åhh min lille skrutt, vad mycket det är som rör sig i deras små huvuden. Jag blev så rörd <3.

Med skolbussen kom det hem tre stycken partysugna brudar i em. Ebba, Petra och Daniella är på klassfest i Carbex villan ikväll. Så hela eftermiddagen har det poppats musik, fönats, sminkats och fnittrats.
Man minns ju själv hur skoj d va när man var tonåring och skulle på fest och man stod och fixade till sig ihop med sina tjejkompisar.
Mathias ska åka in och hämta och skjutsa hem tjejerna vid 01:00 i natt.

Våran dator strular, så därför läggar jag inte in nån bild idag. Den verkar låsa sig när man öppnar vissa sparade dokument. Men hoppas att någon av våra datakunniga vänner kan fixa till det någon dag.

Ha d gott
PUSS

 

Ultraljud idag...

Har varit på tillväxtultraljud idag. Det visade att hon inte växer så bra därinne i magen som de hoppas på. Hon var 29,9% tillväxthämmad idag.
Då diskuterade de om ja skulle bli igångsatt redan idag. Så när vi var på förlossningen ikväll så gjorde de en CTG kurva, och den var jättefin, sen kände läkaren på livmodertappen och den var inte jättemogen så de bestämde att vi skulle avvakta till måndag.
På söndag måste vi åka in till fl. för att läkaren ska göra en ny bedömning av tappen och besluta om vilken igångsättning som är bäst. För längre än till måndag vill de inte att hon ska vara kvar i magen. Hon behöver komma ut och få lite näring.


Thure var med på Ul i v. 34

v. 38+2

Idag är jag i v 38+2, imorn v. 38+3, i övermorron 38+4, and so on, and so on, ända tills Knyttet behagar komma ut i den stora vida världen.
 
Längtar med skräckblandad förtjusning tills den dagen. 
Att äntligen få hålla mitt lilla Knyte, sitta och mysa, pussa, älska, och hålla till mitt bröst ända tills hon springer ifrån mig.
 
Men jag är samtidigt skitskraj inför förlossningen.
Den håller min hjärna i ett kraftigt grepp, dag som natt, och jag önskar inget heldre än att det snart ska vara över så jag slipper tänka på det mer.

Med anledning av min skräck inför denna dag, så ska jag & Mathias åka in till förlossningen i Linköping i morgon kväll. Vi ska träffa en barnmorska som är specialutbildad i sådana här "jobbiga" mammor som är förlossningsrädda, precis som jag. Det är två barnmorskor (Pernilla & Malin) som just nu jobbar i ett projekt med att få oss mammor att känna oss tryggare i den situationen vi kommer hamna i.
Jag & Mathias var inne förra veckan och träffade den ena bm Pernilla och i morgon ska vi träffa bm Malin.

Även om det känns jättejobbigt att åka dit och gå in där, så känns det i alla fall bättre den här gången än förra gången. Jag vet att de kommer att hjälpa mig så mycket de bara kan och finns där för min skull. Men ändå så önskar jag att de bara kunde söva ner mig och väcka mig när det är färdigt.

Vad är det som är så himla jobbigt då? Miljoner kvinnor gör det varje dag och överlever...
Jag kan tyvärr inte sätta fingret på det själv. Smärtan? Ja kanske, men ändå vet jag ju att jag klarade det förra gången. Tappa kontrollen? Jo det kan nog vara så, jag är ju ett riktigt kontrollfreak. Att vara utlämnad? Ja det kan nog vara det oxå, för vem vill känna sig utlämnad. Jag vet faktiskt inte, men jobbigt är det i alla fall. Men snart snart snart är det över......


Ta iiii nu då, kom igen, du klarar´t, andas......