Järnevid strand...

En av de sista semesterkvällarna tog vi med barnen och en engångsgrill till Järnevid.

Vi hade bestämt träff med Kalles familj. Grabbarna badade hela kvällen och kom bara upp för att äta lite korv m bröd.

Kerstin den lille "stjärthasaren" försökte smita iväg till vattnet hela tiden...

1

SemesterTripp...

Joråsåatt...

Ja säger då dää...

Våran lillalilla semestertripp som vi gjorde under våran sista semesterveckan blev en riktig Flopp med stortF.

Vi åkte till Götlabörg för att hälsa på Mathias kusiner Wictoria & Sophia. Vi bodde hemma hos Wictoria och hennes man Håkan och deras tre döttrar Stella, Vega och Flora. Så himla gulliga hela högen, väldigt omtänksamma och gästvänliga. På besök till Wictoria kom Sophia och deras mamma Astrid också.
Vi åt och drack, grillade, pratade om deras gemensamma gamla minnen, skrattade och hade jättetrevligt.
Vi passade på att göra ett besök på Liseberg (som sig bör när man är i Götet). Sa adjö och lovade att vi snart skulle ses igen.

Så långt gick det ganska bra...

Sen for vi vidare till Ullared där vi hade bokat ett motellrum....

Känns inte som jag orkar dra allt som gick fel under dessa dagar, kör bara en kort sammanfattning...

Vi handlade... lite
Vi lekte i lekparkerna... lite
Vi sov... VÄLDIGT lite
Vi åt... lite
Vi umgicks med varann... lite
Vi låste oss ute... lite
Vi tog sönder en kaffemaskin... lite
Vi gjorde barnen nöjda... lite
Vi gjorde allting lite för... lite

Ja ja... Vad är väl en bal på... nejnej jag menar en semester i Ullared...?

På hemvägen gjorde vi ett stopp i Gränna och kollade på båtar, köpte glass och polkagrisar.

Det var en slutkörd familj som äntligen kom hem till vårat kära lilla Bondorlunda.
Nu i efterhand kan man skratta åt alla missöden och glatt konstatera att semestra, det gör vi nog bäst hemmavid ;-)

Sorg...

Det var med stor sorg i hjärtat som vi tog emot beskedet att Mathias morbror Per hade avlidit.

Jag har berättat om honom här på bloggen innan...

Han fick en hjärntumör för tre år sedan, den har opererats, strålats och medicinerats med både cortison och cytostatika.

Han kämpade tappert och tålmodigt. Och med en stor portion hopp och överlevnadsinstinkt så har han överlevt mycket längre tid än vad någon någonsin hade trott.

Sista gången vi träffade honom var när han var här uppe med sin fru Astrid och sina döttrar Wictoria och Sophia den 6:e juni och hälsade på. Det var den sista resan han gjorde.

Mathias mamma och mormor var sen där vid flera tillfällen och hälsade på honom.

Den sista månaden bodde han på hospice och det var där han somnad in.

Vi var på hans begravning i Masthuggskyrkan i Göteborg. Den var väldigtväldigt fin, men väldigtväldigt jobbig.

Att se Pers mamma, Mathias mormor, få begrava sin son, det var hemskt.
Att se Pers döttrar och fru gå fram till kistan och ta ett sista farväl....
Usch, vill aldrig att den dagen kommer.

Per... Hoppas du har det bra där uppe i himlen, vi tänker på Dig ofta ❤