Läkarbesök nr 2.

I tisdags var jag på mitt andra läkarbesök för den här veckan, på ÖNH, alltså öron- näsa- halsamottagningen. 

Jag var där för att jag en längre tid haft svårt att prata och svälja. Jag orkar inte höja rösten, inte ta i när jag pratar och när jag äter och sväljer så får jag ofta tugga länge och svälja varje tugga flera gånger. 

(null)

Jag hade tid kl 10:30 men det dröjde ända till 10:55 innan jag kom in. 
När jag kom in i undersökningsrummet så satt där förutom min läkare ännu en läkare, hon ville se hur det såg ut pga att det är ganska ovanligt och sen var det en läkarstudent också. TRE läkare kan inte klara sig utan en undersköterska som assisterar, så fem var vi.  

Visste inte riktigt vad som väntade men misstänkte ändå att de skulle kolla ner i halsen på mig och mycket riktigt, de gjorde en FUS, fiberoptisk undersökning. 
Innan de hann börja så gick maskinen sönder så de var, efter lite skruvande tvungna att hitta en annan maskin att utföra undersökningen med. Det är en slang med en kamera i änden som de för ner genom näsan ner i halsen, sen är maskinen kopplad till en dator och skärm där de kan se vad som sker nere i halsen. 

Nu var det äntligen dags att börja, en timme senare än det var tänkt. 
Läkaren ville att vi skulle försöka genomföra undersökningen utan bedövning då den kan göra att även svalget och stämband blir bedövade, vilket i sin tur kan ge missvisande resultat så det var bara att blunda och andas medan de körde ner slangen på mig. 

När slangen hade hamnat på rätt plats så kom även en tekniker in i rummet för att försöka laga maskinen som gått sönder, nu var vi plötligt sex personer i rummet. Måste erkänna att det var ganska fullt och lite svårt att koncentrera sig. Maskinskrället gick inte att laga i alla fall så snart var vi "bara" fem igen. 

Nog om det. Med slangen i halsen och utan bedövning så skulle jag nu försöka utstöta lite läten typ höhöhö, mimimi, aaaaa osv. När det var gjort så skulle jag även försöka tugga och svälja, jag fick börja med vanligt vatten, sedan nyponsoppa, efter det äpplemos och sist ett mariekex. 

Allt gick bra och var över på ca 20 minuter. 

Läkaren kunde konstatera att min lilla utväxt i strupen gav mig så pass stora besvär att den är tvungen att opereras bort. Skönt dock att veta att den är helt benign och inte ska ha något med min cancer att göra. 

Min muskulatur och nerver i och runt halsen har blivit påverkade också, det pga operationerna jag genomgått, så jag ska få träffa en logoped som kan hjälpa mig stärka min röst och mitt tal igen. 

Känns skönt att jag äntligen ska få hjälp med min hals. 

❤️

#1 - - Elin:

Tre läkare.. det är till att vara populär. 😘 Men man borde ju kunna känna sig trygg ifall det skulle hända något iaf. ❤

Svar: Jo visst👌😍😘
Frida Abered