5 år sedan idag...

Känns som evigheter sedan samtidigt som minnena sitter kvar i ryggmärgen och gör att det känns som om det vore igår. 

Ni som läst den här bloggen länge vet att våra barn inte varit de mest kärnfriska små knoddar som finns. Thures första fem år och Kerstins första fem år var en ända lång bergodalbana av katastroftankar och oro. 

Lille Thure, föddes som en liten plutt på 2795g och 48cm och med ett immunförsvar som inte kickade igång som det skulle. Han fick sin första dubbelsidiga öroninflammation med spräckta trumhinnor när han var knappt två månader, sedan rullade det på. Han fick alla tänkbara infektioner, massor av antibiotika, astma och kruppanfall, feberkramper och alla barnsjukdomar. Många ambulansresor till US med inläggning och observatoner. 



Det som han fortfarande kämpar med idag är hans allergier, astma och reumatiska besvär. Men min härliga pojk är stark som en björn, har syn som en falk, har en härlig humor, han är snabbtänkt och rapp i truten.

När Thure var fem år så begåvades vi med ett litet flickebarn, Kerstin, 2340g och 43cm. En liten plutta som visade sig ha en tarm som inte var utvecklad vilket resulterade i en otrolig känslighet. Hon hade kolik i sex månader, fick ersättning utskriven som kostade närmare 600kr/burk och som räckte i ca 2-3 dagar. Smakportioner och gröt fick hon inte börja äta förrän hon var närmare åtta månader. När hon väl började äta visade sig att hon inte tålde mjölk, vetemjöl och ägg. Hon låg inne första gången när hon var 1mån för njurbäckeninflamation och vid 2mån blev det en akut operation av ett inklämt ljumskbrock. Sedan fortsatte det så... vet inte hur många gånger vi låg inlagda. Hon fick efter alla turer med sjukdomar och kolik svårt att sova, hon utvecklade en sömnrubbning som läkarna så vackert kallade det, hon vaknade ca 10-15 gånger/natt och sov ingenting på dagarna. Hon slutade tillslut växa på längden, ökade inte i vikt och huvudingången stannade av. Då fick vi tillslut hjälp av en barnpsykolog som var specialiserad på sömn hos barn och när vi följde hennes råd så blev det sakta men säkert bättre och med en stram kost så började hon tillslut växa igen. 



Men som sagt, varför jag kom att tänka på allt detta idag är för att idag för fem år sedan så fick vi åka in akut med Kerstin. Det började på vårdcentralen, efter undersökning och provtagning så blev vi skickade direkt till US för hennes temp på 41 grader ville inte gå ner och att hennes crp låg på 250. Hon var superslö, näst intill avtuppad men inga andra symptom. Efter alla turer med våra barn kan man ju tänka att man kanske blir luttrad, men man kan aldrig vänja sig vid den där oron och att förlora kontrollen över sina små barn. Däremot hade vi vanan inne att behöva åka in akut så vi hade alltid en väska packad med  hygienartiklar och ombyte av kläder. 



Vi blev direkt inlagda och de började arbeta utefter uteslutningsmetoden. Först ville de kolla så det inte var njurbäckeninflamation igen. De satte iaf ett dropp med antibiotika direkt...

Morgonen kallades två specialistläkare in och det ordinerade en lungröntgen. Den visade på dubbelsidig lunginflammation. Det var alltså en tyst pneumoni vilket betyder att den inte innefattar någon hosta utan lungorna blir vätskefyllda ändå, det är ovanligt men drabbar det någon så är det oftast små barn eller gamla människor. 

Det blev några nätter inne på barnintensiven igen men sedan har vi varit förskonade med sjukhusbesök vad gäller barnen. Det är himla skönt det och vi hoppas på att vi aldrig mer behöver spendera tid där. 

3
Anonym

Herregud😢Har inte glömt men förträngt kanske😔Jag kommer ihåg första gången jag skulle vara barnvakt till Thure❤️Han skrek i två timmar sen orkade jag inte mer fick och be er komma hem fast jag inte ville det då hade han hög feber och öroninflammation älskade Thure glömmert aldrig. Kommer ihåg första julen när han hade hög feber och skrek så det gjorde ont i mig inte så konstigt att man tänker och är orolig för Thure och lilla Kerstin även fast de hur friska o pigga idag som skönt är💞Love you all❤️❤️❤️❤️❤️

Svar: Mycket jobbiga minnen men också många härliga❤️
Frida Abered

Anonym

Jag tittade på "gamla" bilder i helgen fina roliga minnen som man så glad av❤️

Svar: Sant, så sant... tur man har många fina minnen att se tillbaka på❤️
Frida Abered

Elin

❤❤❤❤

Svar: ❤️❤️❤️❤️
Frida Abered