Nu har det gått tre...

..dagar sedan min operation. Även om jag går på smärtstillande och har ont så känner jag mig oförskämt pigg. Idag har jag faktiskt tänkt att jag ska försöka vara ute endel, ligga i solen och gå lite i trädgården. 

Sedan jag kom hem i onsdags kväll så har jag mest legat i sängen och gått ner till köket och ut på framsidan. Jag är väldigt svullen över magen, ser ut som om jag vore i nionde månaden och så har jag lite svårt att stå upprätt men det blir bara bättre och bättre. 

Lite bilder från trädgården får förgylla det här inlägget då jag inte tagit några kort sista dagarna.

Hur gick operationen då? Innan jag skrevs ut så berättade min läkare att allt hade gått bra, den misstänkta cystan jag hade på ena äggstocken var ingen cysta utan helt ofarliga sammanväxtningar. Men pga min cancerhistorik så ville de ta bort livmodertappen och äggledarna då man ofta ser förstadier till äggstockscancer där. De hade först tänkt spara dessa delar men bestämde sig för att inte göra det, mig kvittar det, jag har ändå ingen användning av dem. Är glad sålänge jag får ha kvar äggstockarna, tar man bort dem så kommer man i klimakteriet direkt och det vill jag gärna vänta med ett tag till. 


Det känns så skönt att det äntligen är gjort, nu kan jag blicka fram emot en sommar utan mens, tänk att en sådan liten grej kan få en att bli nästan euforisk. 

4

Skilsmässan är slutförd...

Som sagt, nu är det gjort. Jag har ingen aning om hur det har gått, har inte träffat läkaren än. Men med tanke på hur jag mår så har det gått bra. 

Jag är tillbaka på rummet, har tillgång till min telefon, en tv och en bunt tidningar. 

Snyggtrosan är på och venkatetrar precis överallt. Så går det när man är svårstucken, då får de sätta en massa nålar och byta lite vartefter. Dock så är det premiär för tummarna att få nålar, där har jag inte blivit stucken förut. 

En gullig sköterska var precis här och har meddelat att jag får åka hem imorn. 

Yeey!!

Nu ska jag vila en stund. 

KRAM på Er!!

3

Idag....

...påbörjar jag min resa till Kalmar för att slutföra min skilsmässa med Livmodern. En resa som jag både längtat till och fasat lite för. 

Många har frågat mig varför jag ska operera bort den, endel tycker jag är för ung (tack och bock) och endel tycker det är konstigt att jag får operera bort livmodern när inte de får göra det. Många olika reaktioner.  

Jag förstår att vissa kan tycka att det är orättvist, många vet inte vilka bekymmer jag haft, jag har nog lidit lite i det tysta. Likt många andra saker så är det ett bekymmer man inte pratar så mycket om. Man beklagar sig nån gång för en jobbarkompis, rycker lite på axlarna och säger att det är som det är och bara bita ihop och fortsätta som vanligt.

Jag har sedan jag var 11 haft mens, redan då höll den på i ca 3v i sträck och uppehåll ca 1v för att börja om igen. Värk i mage, rygg och lår som gjorde att jag knappt kunde gå och många gånger blev hemma från skolan. Med hjälp av p-piller från 13 års ålder så började jag kunna leva normalt igen.

När jag sedan slutade med p-piller och min ägglossning och mens kom tillbaka så var det samma visa igen men menstruationen höll bara i sig i 10 dagar. Efter att jag fick Kerstin så återkom strulandet och värken igen. Jag har endometrios, myom och cystor som gör att det ställer till det. Sista 15 månaderna har jag i stort sett blödit konstant, har vid några tillfällen haft uppehåll i som mest 10 dagar. 

Med det sagt så tror jag ni förstår att min skilsmässa är väl genomtänkt och välgrundad. Några fler småknoddar ska vi inte ha så det behöver jag inte fundera över heller.

4