Jag har för första gången...

...anlagt en rabatt. 

Jovisst! Så är det. Snart 40 år och har nu äntligen tagit oskulden på rabattläggande. Det tog sin lilla tid men fint blev det (klapp på axeln). Det har känts lite som terapi att gräva och påta, som att man gräver och påtar i livet litegrann. Flumflum! Nej men allvarligt menat....

Jag går i genom en tuffperiod i mitt liv. Tankar virrar omkring i huvudet, nya som gamla. Tankar, känslor och händelser från förr har blossat upp och fått nytt liv. De måste nu paketeras om och läggas tillrätta igen. Allt det nya, sjukdomar, rädslor, hopp och förtvivlan måste vävas in och få sin plats. En ryggsäck så full att den för länge sedan blivit för tung att bära, släpas nu på en vagn bakom mig. Jag måste göra fler rum, jag måste bygga ut, det måste få plats, vävas ihop. Det tar tid, det måste få ta tid. Mellan alla tankar som virrar och känslor som hittar sin plats så händer livet, livet snurrar på, jag hinner knappt märka det. Tidsuppfattningen har näst intill förlorats, dagar bara går utan att jag hinner märka det. Då har min rabatt blivit min livlina, där finns runda former, kantiga former, starka dofter och mjuka dofter, färger som som går från mörkaste lila till ljuvaste rosa, sommar dagg och vintergrönt. Två stora stenar grävdes fram, hårda och kalla, som legat där sedan urminnes tider, även en handsmidd spik. Dessa hårda gamla saker, får spegla minnena från förr, det gamla som finns där under, finns, men som så småningom bara får en liten plats, när allt som lever växer fram. Livet kommer att ta över, växa fram och tar en större plats. Minnena kommer ligga inbäddade, ömt vårdade och gömda av livet som fortsätter år efter år.

Livet...

5

Bekymrad blick....

...och en bild som säger allt. 

Väntan Väntan Väntan. 

Det är det mycket handlar om när man är sjuk. Det är provtagningar, undersökningar och sedan väntan. 

Jag har ändå tur. Även om det här är en malign cancersjukdom så är det en av de som är lättast att bota, det är 92% överlevnadschans och ju yngre man är desto bättre. 

Har man som jag lite spridning, endast fem lokaliserade, så räknas det som låg risk. Den är ändå lite lurig, den kan "ploppa" upp efter lång tid, därav att jag måste gå på kontroller i 10 år efter synptomfrihet. 

Nu som sagt så ska jag invänta en tid för finnålspunktion igen, sedan vänta på svar. Här nedan kan ni läsa om när jag hade gjort det första gången...

Första gången jag gjorde finnålspunktion.

Det känns som om det är mycket på gång just nu men mer om det senare. 

Ha det fint ALLA❤️

3

Att fylla 40....

I år är det dags för mig. 

I september fyller jag 40 år... helt galet. Hur gick det till? Tycker det var alldeles nyss som jag fyllde 30 år. De senaste tio åren har bara svischat förbi. Jag har fått två barn och gift mig, varit på otaliga fester, vi har renoverat och byggt ut huset, rest till Egypten två gånger och till Italien och Grekland. 

Jisses!! När jag tänker efter så har det hänt massor. 

Jag ser just nu många av mina gamla klasskamrater som fyller år och firar på olika sätt med resor och fester. 

Jag hade planerat för att ha en fest i oktober och bjuda alla mina vänner. En riktig rejäl fest i Hovs bygdegård, där vi hade vår bröllopsfest. Massor av folk, god mat, ett härligt tema, musik och dans som inte skulle avslutas förrän framåt småtimmarna. 

Men härom dagen bestämde jag mig för att partajet fick läggas bland de framtida planerna. 

Vi har bokat en familjesemester i november och alla slantar behövs till den. 

Men nog kommer jag fira på ett eller annat sätt, den dagen är inget att sopa under mattan. För även om man undrar vart alla åren tog vägen och hur det kunde gå så snabbt så är det ändå fantastiskt att man fortfarande lever. 

Man tar det för givet, visst gör man...

Men inte jag... längre. 

Varje dag, vecka och månad som så småningom blir till år är värda att fira. 

Livet är inte självklart. 

Lova mig att ni firar ni också, fira att ni lever, inte att ni blir ett år äldre. 

Det kommer jag göra... ❤

3