Usch...

Jag vet, jag vet... Jag är superdålig på att uppdatera er om vad som händer och sker. Just nu är jag superdålig på det mesta.

Superdålig på att arbeta t.ex., jag ska gå ner till 25% ett par veckor och sedan 50% september ut.

Laga mat, städa, tvätta, stryka, ringa och umgås med vänner, planera, strukturera, allt det där man SKA göra det orkar jag bara inte. Det känns som om jag ska bestiga berg.

Musklerna i kroppen får mjölksyra när jag går och jag blir utmattat trött av att ta mig ut så jag kan sova i timmar efteråt.

Idag t.ex. har jag varit på onkologen med mig var min trogne vapendragare Anna...

En fika efteråt, hämta Kerstin på förskolan och sedan hem.

Vad gjorde jag då? Jo! Somnade vid köksbordet medan barnen åt mellis. Förflyttade mig till soffan och sov där tills telefonen ringde nästan tre timmar senare.

Då undrar ni förstås vad barnen gjorde under tiden? Thure som var hemma från skolan för att han är sjuk satte sig vid datorn och Kerstin tog en vila med mig på soffan. När hon vaknade satte hon dig nedanför mig vid soffan och lekte och sjöng.

Jag förstår inte. Hur..? Hur kan man vara sååå trött?

Min läkare pratat om att det är normalt. Depression... Ja jo!! Många saker i bagaget. Många jobbiga saker som hänt i familjen. Oro. Stress. Sjukdomar. Det tär...

Det blev ett tungt inlägg ikväll, kanske inte för er, men för mig. Jag vill gärna hålla skenet uppe, inte visa, frågar någon hur det är säger jag alltid att det är bra. Jag känner att jag vill ge er en anledning till min frånvaro.

Jag hoppas att ni orkar med det, jag tycker så mycket om den här bloggen och jag tycker så himla mycket om er. Ni som troget går in och läser, kommenterar, peppar och stöttar, utan er vore den här bloggen ingenting, nada.

Ni är finast!! Hörs snart igen!! KRAM till Er❤️